KANTELEN, VÄINÄMÖINENS INSTRUMENT

huvudmeny

xx.

 

 

En kantele av gäddben

Nu hade Väinämöinen en märklig fångst: huvudet av en enorm gädda. Folk stannade till på stranden för att förundras över den. Alla skockades kring Väinämöinen när han klöv gäddan och styckade upp den. Flickorna kokade en utsökt soppa åt hela skaran. Men på strandklippan låg de väldiga benen kvar. Dem studerade Väinämöinen nu fundersamt: vad får man av en gäddas käke? Sedan kom han på det.

En kantele av gäddben, en skapare av klang och glädje! Så byggde Väinämöinen sin första kantele, resonanslådan av gäddans käke och skruvar av gäddans tänder. Kantelens strängar ryckte man loss från Hiisis häst.

Nu var kantelen färdig. Alla förundrade sig över den, unga, gamla och små barn.
”Rör på fingrarna”, uppmanade Väinämöinen. Han var full i skratt. Musikanternas fingrar bågnade. De gamla spelade så att huvudena skakade. Det lät som skrot som skrällde: tagelstråna tjöt, ljudet ljöd strävt och klangen klingade brutalt.

Källa: Suomen lasten Kalevala (Kalevala för Finlands barn). Berättad av Kirsti Mäkinen. Otava 2002.
 

Lyssna på kantelemusik

Antti Rantonen (1877-1961) från Mellersta Österbotten var en mästare på att spela femsträngad kantele.
Här spelar han 1936

Virityksen koetus

och Melkutus.

                          För att lyssna på ljudfilerna krävs  Flash Player 8 eller en senare version.

Mer av Rantonens kantelemusik finns att höra på cd-skivan  Kantele. Suomalaista kansanmusiikkia. SKSCD1.

© 2010   information om webbplatsen
Kalevalasällskapet   www.kalevalaseura.fi
Modersmålslärarförbundet   www.aidinkielenopettajainliitto.fi
suomeksi  på svenska  eesti keeles